2009
Read More
Mitt första, men absolut inte sista Ultra! Lämnade byn strax efter 8. 18 mil och 2 timmar senare fick vi syn på de stora halogenstrålkastarna på Södermalms IP i Skövde. Vädret var lite ostadigt och ca 15-16 grader. Det blåste emellertid en hel del. På banan fanns redan ett antal 24 och 48 timmars löpare. 6 timmarsgruppen bestod av sammanlagt 41 löpare så det blev plötsligt liv på stadion när starten gick kl. 12.
Plan: spring 6.5 varv med varvtid 2.12 (5.30 min/km), gå 0.5 varv med max 13.20 min/km. Detta skulle ge en slutsträcka av 59.4 km. Och om kraft fanns kvar skulle man nog kunna avstå från gång de sista varven och på så sätt klara 60 km och därmed bronsmärket.
Riktigt så enkelt blev det nu inte. Inledde dock hyfsat enligt plan de första 30 km/3 timmarna.
Quadriceps började protestera efter 30 km och stegen blev därefter. Trodde att 5.30 min/km plus mjukt underlag med inlagda pauser skulle vara ett givande recept mot quadvärk. Hörde flera klaga på underlaget. Lärdomen av detta blir väl att gå ut ännu lite saktare, pulsen var ju uppe i 160 efter 30 km. Maxpulsen får nog sänkas till 150 med nuvarande träningsstatus.
Intressant att notera är den barometriska höjdkurvan. Det började dra ihop sig till oväder strax före maratonpassering med kraftiga regnskurar. Var tvungen att avbryta vid 42 000 m och gå in i omklädningsrummet och hämta regnkappan. Sprang sedan ett flertal varv med kappa på. Maratonpassering efter cirka 4.27. Den jobbigaste perioden var väl vid 50 km, sedan började det gå lättare och avslutningen gick någorlunda hyfsat. Jag stannade till efter 135 varv ett par minuter före full tid (5.57.33) och tyckte att 54 000 m var en hyfsat jämn siffra som fick duga. Åke var nära att klara marasträckan men det saknades tyvärr 600 m. Försökte hjälpa fram honom på slutet men krampkänningar gjorde att han inte kunde öka hastigheten.
Energiåtgången beräknades till hela 4200 kcal. Det märktes när vi skulle åka hem. Stannade till vid Shellmacken i Mullsjö och gick ut i det kyliga vädret. Började huttra och skaka direkt. Kunde knappt göra mig förstådd i kiosken där jag inhandlade lite godis och en banan. Jag körde hem och eftersom Åkes bil inte har någon automatlåda hade jag tidvis stora problem med växlingen pga vänsterknät.
Sensmoral: ge akt på pulsen och använd den som riktmärke för dagsformen istället för uppgjorda varvplaner. Skulle troligen hunnit kanske 56 km om jag gått ut långsammare. Lennart Skoog, nestorn, varvade jag flera gånger i början. Under andra halvan var det han som varvade mig.
Sammantaget var det ändock en positiv upplevelse och inte alls så mentalt påfrestande att springa på en rundbana. Man har hela tiden koll på medtävlare och utbyter uppmuntrande ord emellanåt. Kort sagt en social samvaro under konditionskrävande betingelser! Det blir fler Ultra!
Så här dagen efter känns det faktiskt hyfsat. Kan gå tämligen obehindrat. Men det får väl bli en cykelrunda tisadg-onsdag innan jag drar på mig skorna igen framåt helgen. Sade till Åke att vi får inrikta oss på 12h istället. Då har han ju god tid på sig att klara maran och jag kan kanske klara 100 km? Hmm.
