KG:s Ultra 27-28 juni 2009

Högsommarvärme med molnfri himmel är väl kanske inte det bästa vädret för en långlöpare. För mig som åskådare passade det dock bättre. Starten för tävlingen gick på lördagen kl. 10 för både 6 och 24 timmars löparna. 12 timmarsgänget startade först 12 timmar senare, dvs kl. 22, vilket, vid rådande väderförhållanden får sägas vara tacksamt.

Jag anlände till Trollhättan strax före lunchtid efter att först ha tagit mig en titt på Spikön. Där var dock tomt på löpare. Då, 2002, sprang jag min första nattmara här. En annorlunda upplevelse. Nåväl, efter att ha frågat efter vägen fick jag så småningom syn på ett antal tävlingsdeltagare. Idel välkända ansikten: Lennart Skoog, Frank Brodin, Leif Franzén m.fl.

KG själv var mitt uppe i en leverans av köttbullar till matdepån när jag kom in. Denne oförliknelige man har verkligen lyckats göra långlöpningen populär i vårt avlånga land och kanske även utanför landets gränser. Ständigt fylld av nya upptåg och idéer utgör han en frisk fläkt i dessa sammanhang. I matdepån hjälpte en nestor (både till ålder och rutin), Per Adolfsson med 262 maror/ultra, till med glatt mod. Sonen Conny, som rehabiliterar sig efter en hjärtoperation, sprang i 24 timmarsgruppen. 

Jag bekantade mig med slingan, ca 1100 m, och som tur var fanns det även skuggpartier längs banan. Att springa i 6 timmar skulle kanske gått om jag varit mer vältränad men 24 timmar? Det är inte ens att tänka på, för min del.

Lennart Skoog, med ett ständigt leende på läpparna, fullbordade sin 647:e mara/ultra. Det kanske blir 700 jubileum nästa år på Knorren? KGs arrangemang lockar verkligen till en anmälan nästa år. Men då som sagt på sprintsträckan.

 

Besök hos KG 

På besök hos Sveriges meste maratonlöpare. Vi passade på att besöka KG nu när han pga hälsenebesvär inte kan fara land och rike runt i jakt på nya ultralopp. 714 maror+ultra (2007-08-06) tar kanske sin tribut så småningom?

 

Ölands Marathon 26/7-08

Lämnade byn vid 14-tiden på fredagen för avfärd österut. Strålande väder och varmt. Inte så bra för en löpare, men väl för åskådare och övriga soldyrkare. Har inte varit på Öland sedan 1992 tror jag. En hel del hade förändrats även här. Resan upp till pensionat Hornsjön utanför Löttorp, 32 mil, tog något mer än 4 timmar. Det låg ett skimmer av 50-tal över pensionatet. Vi fick rum 104 i längan.
325 kr/natt är väl ändå ganska hyfsat, inklusive frukost.

En hel del gamla kända ansikten: Jan Paraniak, Leif Franzén, Björn Gjerde, Kurt Gustafsson m.fl. Först löpte vi en slinga på 2.1 km inne i centrum och sedan bar det iväg ut mot kusten.

Eftersom vinden var östlig hade vi medvind. Solen låg dock på så det blev ordentligt varmt. Jan Paraniak berättade efteråt att hans krucufix hade bränt honom på halsen! Efter en dryg kilometers löpning utmed kusten bar det så iväg västerut och nu svalkade det betydligt bättre. Jag räknade det till bara tre vätskekontroller på 13.3 km. Lite väl glest med tanke på värmen. Jan Paraniak kom jag ikapp redan efter 12 km på första varvet. Han tyckte redan då att värmen var för stark. Varvning efter 13.3 km och sedan ut igen. Glest mellan löparna. Sprang nästan solo de sista två milen. Framme vid 21 km kom Matti Pylkkänen, M55, ikapp mig men några kilometer senare sackade han betänkligt. Han kom så småningom i mål 9 min efter mig. Vann M55 gjorde han dock. Kom ikapp ytterligare ett par stycken löpare och tog in ett flertal minuter på löpare längre fram. Ut på tredje och sista varvet såg jag att Åkes bil, som stod parkerad vid målet, var borta. Hmm, då hade han brutit loppet. Tappade 6 minuter på andra halvan, lite väl mycket. Men quadriceps ville inte vara med efter 35 km. Hastigheten saktade till betänkliga 5.37 min/km mellan 35 och 40 km. Trots det var det bara en löpare som kom ifatt mig, Håkan Persson IFK Helsingborg, som var 2 minuter före mig i mål. Ja det var för varmt idag. Försökte kyla quadriceps med svampar men det bar sig inte bättre än att strumpor och skor blev blöta. Efter 40 km fick man inte springa direkt på mål utan det var åter slingan på 2,1 km som skulle genomlidas.Nåväl, väl i mål på 3.37.37 var det skönt att det var över. Fick en slipad kalksten som minne och ett diplom som skickas med post. Efter duschning på Högby IP började jag frysa så hela kroppen skakade. Det blev till att åka tillbaks till målområdet och inmundiga en pizza med dryckjom.

 

KG 70 år

Sedan en tid tillbaka var det inplanerat att överraska maratonkungen på hans 70-årsdag. Föremålet för uppmärksamheten låter sig dock inte fångas så lätt! Högtidsdagen 22/5 inföll samtidigt som han var på resande fot mellan stugan i Schweiz och Ultraloppet i Bornholm. Väl i Bornholm startade han kl.12 på fredagen den 23/5 i 48H-tävlingen som han fullbordade med den äran genom att avverka strax över 203 km.

Han hade dock, i ett mail från veckan innan lovat att vara hemma till måndagen den 26/5 på eftermiddagen. Gud vet om han kom ihåg detta, med så många järn i elden. Ett flertal påringningar på hemtelefonen gav negativt besked. En tanke var att mannen måste vara helt uttröttad och ligger och sover till långt frampå eftermiddagen eller kanske redan är ute på tomten och fixar till någon ny maratonbana. Det är vid sådana tillfällen som en mobil är guld värd. Men sådana finesser har han ännu inte tagit till sig!

Nåväl, det får bära eller brista tänkte jag. Jag hämtade upp Åke Jönsson, Laholms IF, i Falkenberg och vi fortsatte till Göteborg. Väl där hämtade vi först lite mat från Taj Rasoi (KG har ju varit borta 5 veckor så det fanns antagligen bara lite torrskaffning i huset) och i samband med det Solvikingarna Kent Johansson och Frank Brodin som väntade på Heden. 

Framåt 16-tiden anlände vi så till det starkt kuperade Gröndal söder om Trollhättan och KGs örnnäste. Ingen KG! Vad göra? Vi satte oss på den förnämliga altanen med utsikt över Göta Älv och bidade vår tid.

Efter en kvart hördes en bil bromsa in kraftigt och minsann, där kom föremålet för vår uppvaktning. Direkt från Bornholm, efter en övernattning där. Hur pigg som helst. Otroligt. Hade man inte vetat om hans strapatser dagarna innan hade man aldrig trott på detta om han hade berättat om tävlingen.

I statistiska sammanhang brukar man prata om outliers som starkt avvikande punkter från en populations normala uppförande. KG är i sanning en sådan outlier (extrem, avvikare) inte bara i jämförelse med det svenska samhället i stort utan även i sådana snäva kretsar där maratonlöpare hör hemma. Första gången jag hörde talas om denne man var i ett uppslag i Runners World 1997 där KG och Orsing poserade och det i texten pratades om att de avverkat närmare 350 maror var för sig! 350! Då, 1997, trodde jag att det bara fanns en tävling i Sverige: Stockholm. Jag beslöt att leta reda på denne extreme man och fann att han bodde strax söder om Trollhättan. Till råga på allt var han ju även Chalmerist!

KG har verkligen betytt mycket för att göra långdistanslöpningen populär i Sverige. Se bara på hans enorma ideella engagemang med otaliga Kanalmaror och lopp för längre distanser. En mara jag sprang i Trollhättan 2002 startade kl. 12. På natten! Vem mer än KG kan få för sig något sådant? Men det var en bra idé och jag har bett honom om att fortsätta med dessa maror.

Så slutet gott, allting gott! Kvällen firades i goda vänners lag och jag tror, nej jag vet, att KG uppskattade karikatyren som han fick. KG Nyström, en färgklick i det annars så normaliserade svenska samhället!

 

Åke Jönsson 70 år

Föremålet för uppvaktningen fyllde redan den 13/11, strax efter fullbordandet av sin 22:a mara i New York. Festen ägde rum på Vallås och ett 40-tal gäster deltog i en trevlig sammankomst.

 

Växjö Maraton 2009

Årets mara avgjordes i ett kyligt Växjö med snålblåst. Eftersom jag sprang i Oslo för tre veckor sedan och ämnar ställa upp i Bromölla om två veckor blev denna mara fri från smärtande benmuskler. Jag hade å andra sidan lovat både Oldboy och Leif_A att agera support vid varvningen och ge dem tider. Pga blåsten blev denna uppgift inte besvärsfri då kylan trängde genom "märg och ben". Både Leif_A och Oldboy gjorde tappra försök att ta sig ner på 3.30 men det blev Leif_A som kom närmast med 3.35. Ett pers med 20 minuter!

Berömvärda insatser gjorde Carl-Johan Olofsgård M55 med 2.52! Fantastiskt. En som alltid gör en bra insats är Björn Gjerde Oslo i M50 som gick in på 3.08 tillsammans med Rosa Pantern, M55. I Oslo för tre veckor sedan sprang Björn på 3.06 och förra veckan i Göteborg på en liknande tid. Hur är detta möjligt?

Sture Axén, M65, gick under 3.15! En pensionär!